Nätverket mot Trafficking
Nätverket mot Trafficking
Trafficking
Kalendarium
Kontakta oss
Nätverket mot Trafficking
 
Vad är trafficking?
Definitioner och förkortningar
 
Definition av människohandel
 
Detta är en förenkling av den definition av människohandel som återfinns i FN:s protokoll om människohandel (2000):
 
  • Människohandel omfattar antingen rekrytering, transport, hysande eller mottagande av personer.
  • Processen bygger på hot eller bruk av våld eller andra former av tvång, bedrägeri eller maktmissbruk och/eller utväxling av pengar eller förmåner för att erhålla samtycke till utnyttjande av en person från andra personer som har kontroll över den första personen.
  • Avsikten är att utsätta någon för utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri eller avlägsnande av organ.
Det är ofta svårt att dra en tydlig gräns mellan människohandel och människosmuggling. En möjlig gränsdragning är dock att människosmuggling handlar om att en person av egen fri vilja beslutar sig för att resa från en plats till en annan, medan människohandel handlar om att en person blir tvingad till att förflyttas av någon från en plats till en annan. Många gånger bedrivs dessa verksamheter parallellt av samma personer. I en del fall tvingas emigranterna att prostituera sig för att betala av sin resa.
 
Definition av trafficking
 
Trafficking används ofta som synonym för människohandel. Begreppet innefattar dock all sorts illegal handel, även med djur, kulturföremål, droger, vapen etc. I Sverige används ofta trafficking då man syftar till människohandel för sexuella ändamål.
 
Definition av barnsexhandel
 
Definitionen av barnsexhandel omfattar tre områden:
 
  • Handel med barn i sexuella syften
  • Barnsexturism
  • Barnpornografi
Handel med barn omfattar handel för sexuella ändamål eller andra former av utnyttjande såsom arbetskraft, barnsoldater, för organdonationer eller olagliga adoptioner.
 
Olika former av människohandel
 
FN:s definition av människohandel inkluderar utnyttjande i form av prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, slaveri och avlägsnande av organ. I Sverige ligger fokus på handel för sexuella syften. Globalt sett är dock människohandel även i andra syften vanligt förekommande. Anledningen till att de inte får lika stor uppmärksamhet i media eller inom det internationella politiska systemet beror bland annat på att de inte väcker intresse på det sätt som människohandel för sexuella syften gör. Media porträtterar inte sällan offren genom att sexualisera och objektifiera dem. Dessutom är det inte lika vanligt med tvångsarbete i Europa som i andra fattiga delar av världen. Många människor har också lättare att se kvinnor och barn som utsatts för trafficking som offer än män som till exempel utnyttjas som slavar inom industri och jordbruk.
 
Förkortningar
  • ECPAT End child prostitution, child pornography and trafficking in children for sexual purposes
  • ILO International Labour Organisation, ett trepartsamarbete mellan arbetsgivare, löntagare och regeringar
  • UNICEF the United Nations Children?s Fund, arbetar på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter
  • WHO World Health Organisation, Världshälsoorganisationen
  • IOM International Organisation of Migration, Internationella migrationsorganisationen
Människohandel som fenomen
 
Historiskt sett är människohandel inget nytt fenomen. I förkapitalistiska samhällen var utbyte med unga kvinnor ett sätt att skapa allianser och byta till sig arbetskraft och reproduktionsmöjligheter och under 1880-talet såldes svenska och danska kvinnor som slavar till USA. Ett annat exempel är handeln med slavar från Afrika. Idag har dock människohandeln fått en annan dimension och mer eller mindre alla länder i världen är involverade på något sätt. Kvinnor ses som en handelsvara som går att köpa och sälja på den internationella marknaden. Ofta sker människohandeln över nationsgränser och kvinnorna hamnar långt från sitt hemland med liten eller ingen chans att återvända. Den främsta orsaken till att människohandel existerar beror på att det finns en stor efterfrågan. Sociala och ekonomiska ojämlikheter, globalisering, fattigdom, krig, politisk instabilitet, ojämlika maktförhållande mellan personer och länder samt brist på jämställdhet är andra orsaker till att människohandel förekommer.
 
Människohandel i Sverige
 
Först i början av 1990-talet började problemet med människohandel att uppmärksammas i Sverige. Ungefär samtidigt kom regeringen, polismyndigheter, socialarbetare, ideella organisationer och andra sociala aktörer runtom i landet i kontakt med människohandel i olika sammanhang. Idag är det dagliga flödet av information om människohandel, koppleri och prostitution som polismyndigheter och andra aktörer tar emot stort. Under 1970- och 1980-talet innebar koppleri oftast att en man fick sin inkomst genom att flickvännen/hustrun lät prostituera sig. I slutet av 1990-talet förändrades bilden då unga kvinnor från före detta Sovjetunionen fördes till Sverige och lurades eller tvingades till prostitution av hallickar och människohandlare från Östeuropa. Ideella organisationer, som exempelvis Kvinnoforum, hade sedan tidigare arbetat med projekt där de kommit i kontakt med inhemska prostituerade. De fick ta emot klagomål om att det kom ryska kvinnor som sålde sexuella tjänster mycket billigare. Denna nya form av människohandel är en väl organiserad brottslighet där förövarna verkar inom sofistikerade eller löst sammansatta nätverk. Det är en enormt lönsam verksamhet eftersom "varan" kan säljas flera gånger och risken för att åka fast är liten. De flesta gärningsmän i Sverige härstammar från Estland, Litauen, Polen, Ungern, Thailand, Tunisien och Sverige. En del av dem har varit bosatta i Sverige och några har kommit till Sverige enbart för att bedriva brottslig verksamhet. Förövarna har ofta en kriminell bakgrund, och bedriver inte sällan parallella verksamheter med vapen och/eller narkotika.
 
Internet
 
En stor del av utbudet av sexuella tjänster i Sverige liksom i andra länder, sker via Internet. Då behöver människohandlarna inte resa till kvinnornas hemländer för att rekrytera dem i prostitutionssyfte till Sverige, utan kan via så kallade webbhotell köpa och sälja kvinnor. Människohandlare rekryterar kvinnor i deras hemländer, tar foton på dem och lägger ut dessa på olika Internetsidor. Sedan 2005 har försäljningen av kvinnor och flickor via Internet delvis ändrat karaktär. Numera kan också sexköpare beställa kvinnor till Sverige via Internetannonser där man kan få telefonnummer till bokningscentraler i utlandet. Resor och hotellrum bokas och betalas och därefter skickas kvinnorna till Sverige på beställning. Direktiv till kvinnorna och sexköparna om tid och plats för överenskomna sexköp förmedlas och på annonssidan framgår det ofta att sexköparen ska sätta in en viss del av summan på ett konto och betala resten av summan kontant till kvinnan. Generellt har Internet gjort att det har blivit allt svårare att knyta hallickarna rent fysiskt till kvinnorna eftersom de sällan besöker deras lägenheter eller vistas utomhus med dem.
 
Statistik
 
Informationen gällande människohandel med sexuella ändamål är stor. Då det rör sig om en verksamhet som sker i det dolda bygger all statistik på uppskattningar av hur stor handeln är och olika källor uppger olika siffror. Hur många flickor och kvinnor som är offer för människohandel i Sverige är därför svårt att säga. Rikskriminalpolisen har inte heller gjort någon uppskattning sedan 2004. IOM uppskattar att 120 000 barn och kvinnor förs in i EU varje år. Två tredjedelar av dessa kommer från Östeuropa. 2004 uppskattade Rikskriminalpolisen att cirka 400-600 kvinnor och barn blev traffickerade till Sverige för att utnyttjas sexuellt. De flesta rekryteras från Estland, Litauen, Ryssland och Polen, men de kom även från Thailand, Ungern, Marocko och Moldavien. Under 2003 gjordes 21 anmälningar om människohandel, varav två personer dömdes för människohandel och 11 personer för människohandelsliknande brott. Under 2004 ökade anmälningarna till 29 stycken medan ingen dömdes för människohandel. 20 personer dömdes för människohandelsliknande brott. Under 2005 gjordes 44 anmälningar rörande människohandel i Sverige. Anmälningarna handlade till den största delen om människohandel för sexuella ändamål. Under 2005 dömdes sju personer för människohandel för sexuella ändamål och i alla fall var offren under 18 år. Dessutom dömes 27 personer för människohandelsliknande brott såsom koppleri och grovt koppleri.
 
Det finns inga exakta siffror som anger hur omfattande människohandeln är i Sverige eller resten av världen. Det är också svårt att avgöra om människohandeln har ökat eller om det endast beror på att problemet har fått större uppmärksamhet i internationella sammanhang. Beroende på vilken källa man använder ges olika uppgifter om människohandelns utbredning: FN uppskattar antalet offer för all typ av trafficking till drygt fyra miljoner per år. Enligt IOM utnyttjas drygt två miljoner av dessa för sexuella ändamål och cirka 1,2 miljoner av offren som utsätts för trafficking världen över är barn. ECPAT uppger att 85 procent av offren är kvinnor och 15 procent män och att 50 procent av samtliga offer är minderåriga (under 18 år). Människohandel är idag världens tredje största och mest lönsamma organiserade brottslighet efter den illegala handeln med vapen och narkotika. IOM uppskattar att människohandlare gör en bruttoförtjänst på sju miljarder US dollar per år, det vill säga 51 miljarder SEK.1
 
Migration och människohandel
 
Insatserna för att motverka människohandel inom internationella organ och på statlig nivå har ökat kraftigt under de senaste åren. Utifrån ett globaliseringsperspektiv handlar det internationella intresset egentligen om staters nationella säkerhetsintressen och om att USA, västvärlden och därmed Sverige, vill kontrollera migrationsströmmarna. Det finns ett egenintresse i att hjälpa utvecklingsländer och att bekämpa människohandel. Vissa analytiker (bland annat socialantropologerna Lisa Åkesson och Johan Lindquist) menar att enskilda stater använder sig av argumentet att de vill bekämpa trafficking när de egentligen vill förhindra den illegala arbetskraftsinvandringen. Konsekvensen av Sveriges medlemskap i EU, och Sveriges anpassning till EU:s lagar, är att Sverige fått en hårdare migrationspolitik. Det har blivit allt svårare för personer utanför EU att få arbetsvisum, asyl, och/eller att träffa sin familj. Västvärldens hårdare migrationspolitik har lett till att människohandeln ökat och att allt fler människor utnyttjas i och/eller tvingas till prostitution. Sverige har ofta spelat en viktig roll i internationella sammanhang när det gäller utveckling och internationellt samarbete och betraktas av vissa utländska aktörer som en förebild för övriga världen.
 
Barnsexhandel
 
Fram till början av 1990-talet var sexuell handel med barn ett osynligt och odebatterat fenomen, ett problem som världen valde att blunda för. Men en grupp socialarbetare från olika länder i Asien uppmärksammade att det inte handlade om enstaka fall där barn utnyttjades i sexuella syften, utan om en snabbt växande och till stora delar organiserad barnsexindustri. För att synliggöra problemet och föra upp frågan på den internationella politiska dagordningen startades en kampanj i Asien, som tvingade Sverige och övriga världen att agera mot barnsexhandeln. På ECPAT initiativ arrangerade Sveriges regering den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996. Den andra världskongressen hölls i Yokohama 2001. Läs mer om ECPAT på sid 17-18. Fenomenet med barnsexhandel har därefter fått stor uppmärksamhet i Sverige, liksom på det internationella politiska planet som till exempel inom EU och FN. Barnsexhandel är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och inte minst Barnkonventionen. Enligt artikel 1 i barnkonventionen avses varje människa under 18 år att vara ett barn. De svenska barnsexturisterna kan vara pedofiler, men också tillfälliga förövare som förmodligen aldrig skulle utnyttja ett barn i Sverige men som av olika anledningar kan tänka sig att göra det utomlands. Då det inte finns en stereotyp barnsexköpare är det väldigt svårt att identifiera förövarna.
 
Lagstiftning i Sverige
 
I Sverige deltar ett flertal aktörer med olika insatser i arbetet för att motverka och förhindra människohandel, ofta i nära samarbete med varandra. Den förra regeringen påbörjade ett projekt för att motverka trafficking i samarbete med andra länder, till exempel Baltikum, USA, de nordiska grannländerna och EU. Regeringen samarbetade också med myndigheter i Sverige såsom polismyndigheter, Migrationsverket, ideella organisationer som till exempel ECPAT och Kvinnoforum samt andra sociala rörelser, bland annat inom kyrkan. Näringsdepartementets jämställdhetsenhet framställde ett nationellt handlingsprogram för arbetet med att bekämpa människohandel och deltog i ett samarbetsprojekt mot prostitution och handel med kvinnor i Barentsregionen. Regeringen under Göran Persson satsade extra mycket resurser på att underlätta polisens arbete År 2003 öronmärktes 30 miljoner kronor till polisväsendet för att användas i arbetet mot människohandel under åren 2004-2006. Med anledning av detta startades ett spaningsarbete i Stockholms län som kom att benämnas Projekt Europa. Det förs även ett gemensamt arbete mot trafficking inom FN där de flesta länder i världen deltar.
 
Sveriges sexköpslag
 
Sverige regering och riksdag har genom Kvinnofridslagstiftningen definierat prostitution som mäns våld mot kvinnor. Den 1 januari 1999 införde Sverige en ny lagstiftning, lagen om förbud av sexuella tjänster, den s.k. Sexköpslagen eller Torsklagen, trädde då i kraft. Denna lag innebär att köp av, eller försök till köp av, sexuella tjänster är en kriminell handling som straffas med böter eller upp till sex månaders fängelse. De prostituerade kvinnorna riskerar däremot inga rättsliga påföljder.
 
I april 2005 trädde vissa lagförändringar i kraft som bland annat utvidgar förbudet mot köp av sexuell tjänst till att gälla även då ersättning getts eller utlovats av tredje person. Samtidigt infördes en ny paragraf i brottsbalken som gäller barn under arton år: "Den som förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling döms för köp av sexuell handling med barn." Denna bestämmelse gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan person än den person som är förövare. Straffet för sexuellt ofredande av barn är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
 
Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärptes även genom att tillämpningsområdet utvidgades till att omfatta köp av sexuella handlingar av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena prostitutionsförhållanden. En särskild straffbestämmelse med avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering infördes för att ytterligare förstärka skyddet av barn och ungdomar. Kravet på dubbel straffbarhet2 togs bort för att det i Sverige skall gå att döma en person för allvarliga sexualbrott mot barn under 18 år begångna i utlandet. Dubbel straffbarhet innebär att ett brott måste anses vara ett brott och vara straffbart i både hemlandet och i det landet som förövaren begår brottet, för att kunna dömas. Ex. Om en svensk man åker till Thailand och utnyttjar ettbarn sexuellt, skulle mannen komma undan utan att bli dömd om handlingen inte räknades som ett brott manbestraffas för i båda länder. Nu räcker det att sexuellt utnyttjande av barn är förbjudet/straffbart i Sverige för att mannen ska kunna straffas. Dessutom höjdes maxstraffen för brotten sexuellt tvång, köp av sexuell handling av barn, grovt koppleri och för grovt barnpornografibrott.
 
Enligt polisens rapporter blir det allt vanligare att utländska kvinnor kommer till Sverige för att utnyttjas i sexuella syften och sedan säljas vidare till ett annat land där prostitution är legaliserad. Sverige är inte längre ett destinationsland utan snarare ett transitland. Då kvinnorna ofta bara stannar i Sverige ett par veckor, ställs det högre krav på polisens spaningsarbete. I flera ärenden där spaning påbörjats har kvinnorna sålts vidare och förts ut ur landet innan polisen kunnat säkra bevisen. För att komma åt denna typ av brottslighet krävs avancerat internationellt polissamarbete samt stora polisiära resurser.
 
Lagstiftning mot människohandel
 
Hittills har de flesta anmälningar om människohandel i Sverige lett till att förövare kunnat dömas för människohandelsliknande brott, till exempel koppleri och grovt koppleri, men inte för människohandel. Problemet är att bevisbördan ligger på de personer som råkat ut för människohandeln. De drabbade kvinnorna måste kunna bevisa att de har blivit utsatta för människohandeln. Dilemmat med att skilja mellan påtvingad och frivillig prostitution blir också tydlig här. Andra anledningar till att det är svårt att döma personer för människohandel är att kvinnorna ofta är mycket rädda för människohandlarna och inte litar på vare sig polis eller myndigheter i Sverige. Det har varit svårt för polis och åklagarmyndighet att övertala kvinnorna att vittna i rätten. Kvinnorna har ofta utsatts för våldtäkt, misshandel och hotats av både människohandlare och polis eller myndigheter i sitt hemland, vilket gör att de har svårt för att lita på någon överhuvudtaget. Oftast pratar kvinnorna endast sitt hemlands språk. De flesta har kommit till Sverige på illegalt sätt genom förfalskade dokument eller inga alls och är rädda för att bli upptäckta.
 
Genom att garantera bra boende, socialt stöd, terapi och rehabilitering kan polis och myndigheter skapa förtroende för att kunna hjälpa de utsatta kvinnorna. För att kunna genomföra detta behöver de ökade resurser från regeringen och nära samarbete med ideella organisationer. Idag vet vi väldigt lite om vad som händer med de kvinnor som skickas hem igen. För att kunna bli bättre på att följa upp vad som händer krävs det att Sverige tar ett större ansvar genom att samarbeta med ursprungsländers regeringar och ideella organisationer. Genom att följa upp vad som händer med de kvinnor som skickas hem kanske Sverige kan motverka att de kvinnorna utnyttjas av människohandlare igen.
 
Den första lagstiftningen mot människohandel trädde i kraft den 1 juli 2002 då människohandel för sexuella ändamål infördes som ett nytt brott i Sverige. Två år senare, den 1 juli 2004 ändrades den och straffansvaret utvidgades till att också omfatta andra former av människohandel än bara sexuellt utnyttjande, såsom tvångsarbete, krigstjänst, handel med organ samt människohandel som sker inom landets gränser. Regeringens proposition om "Ett utvidgat straffansvar för människohandel" ligger till grund för utvidgningen av lagen. Syftet bakom den omarbetade lagen är att uppfylla åtagande i FN-protokollet om människohandel (2000) samt EU:s rambeslut om bekämpandet av människohandel. För att underlätta för polis och åklagarmyndighet infördes 1 oktober 2004 också en bestämmelse om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för trafficking enligt utlänningslagen. Bestämmelsen om tillfälligt uppehållstillstånd infördes för att göra det lättare att döma brottslingar och innebär bland annat att offer och vittnen till människohandel kan få stanna i Sverige under tiden som brottsutredningen och domstolsprocessen pågår. Den nya lagen har lett till att fler personer har kunnat dömas för människohandelsliknande brott.
 
Mer information
 
Ovanstående text är ett utdrag ur vårt studiematerial om trafficking. För att få mer information om vad trafficking är, litteraturtips och filmstips samt hur du kan arbeta förebyggande mot människohandel, ladda gärna ner vårt studiematerial.
 
Källor
 
  • Appelquist, Josephine, Kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige - En studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking (2005), ECPAT Sverige
  • Gallagher, Anne, Human rights and the new UN protocols on trafficking and migrant smuggling: A preliminary analysis (2001), Human rights quarterly 23(4)
  • Kyle, David och Koslowski, Rey, Global human smuggling: Comparative perspectives (2001), John Hopkins University press
  • Sandell, Göran, Elisabeth Pettersson, Janne Larsson och Kari Kousmanen, Könsköparna: varför går män egentligen till prostituerade? Djupanalys av män som köper sex (1996), Natur och Kultur
  • United Nations, Protocol to prevent, supress and punish trafficking in persons, especially women and children, supplementing the United Nations convention against transnational organized crime. (2000), Vienna: United Nations Office for Drugs Control and Crime prevention